Om boken: år / En knappt kall morgon gick den äldre archimandriten tyst, långsamt runt det vaknande klostret. De sista kalla försöken av en nyckfull mars skymmer vårens uppvaknande kraft. En kylig, genomträngande dimma svepte över hela den stora fontänen. När han stannade vid huvudporten kände munken hur jorden surrade: hans försvagade ben skakade och han hörde tydligt en dov krasch rulla längs havsklippan. En forsande vind steg upp ur havet, torrt land blåste från stäppen; diset ringlade sig till en blåaktig gnistrande virvelvind, genomborrade himlen och försvann.